Här trodde jag att jag tagit mig vatten över huvudet. Men efter sju sorger och åtta bedrövelser blev den klar. Stackarn har legat i ett skåp sen i somras. Inte så lite skrajsen men nu är jag både förvånad och nöjd.
Stickad i Kampes 2 - trådigt ullgarn.
KAL - koftan är faktisk klar, men nu törs jag inte prova den.
Har lagt ner mycket jobb, många gånger, å tänk om den inte blir bra!
Det som jag kallat kronan på verket är band jag sytt fast på framkanten baksidor.
Det är hyllremsor som mamma broderat. Hon gick bort för 43 år sedan just i morgon. Då blir jag lite ledsen för det också.
Fastän det gått så lång tid saknar jag henne fortfarande.
Men, jag ska ta mod till mig, så snart kommer den.
Det var länge sedan jag gav bort min bandvävstol. Nu har jag "köpt" tillbaka den.
Häromdagen varpade jag, med hjälp av köksbord och två stolar.
Snart kommer händige Gustav som ska hjälpa mig dra på.
Det ser jag fram emot!
Oj, så jag har stickat. Och skottat snö men det har varit skottvänlig snö så då gör det ingenting.
Det bruna trollet är klart, nu är det bara att hålla tummarna för att mottagaren blir nöjd.
Den blå KAL - koftan blir klar idag. Bara hals- och framkanter kvar.
Jag har inhandlat några knappar, i ben och keramik, men kanske blir det pärlemorknappar.
Jag har tvättat det som ska blir kronan på verket.
Vänta och se...
Jag är bara fläckvis nöjd med koftan. Den är märkvärdigt stor, vid och bylsig upptill.
Men nu har jag kommit på det. Mätte stickfastheten och där satt det. FELET!
När det blev skarpt läge såg det annorlunda ut: 20m istället för 17.5m. Inte konstigt då att det blev stort.
Så nu repar jag upp alltihop. Eller froggar som "di modärne" säger.
Rep. Rep. Rep.
